Platser & Gårdar
Dessa platser och gårdar har haft en central plats i vår släkt.
Ingvaldstorp, Lännäs. Gården ligger mitt i den lilla byn Ingvaldstorp. Här föddes och växte morfar Arthur upp med sina föräldrar och syster Signe. Föräldrarna Karl Johan Karlsson och Maria Pettersdotter flyttade dit som nygifta 5/10 1894. Karl Johan, även kallad KJ, var hemmansägare, skomakare och biodlare.
Maria dog 1925 och Karl Johan bodde kvar i Ingvaldstorp till 1927.
Till torpet Janslund i Lännäs flyttade Karl Johan med sina föräldrar Karl Erik Andersson och Anna Cajsa Larsdotter samt brodern Gustaf år 1875. Senare utökades familjen med systern Josefina. Karl var torpare.
I maj 1918 dör Karl och Anna flyttar då till Grindstugan vid Prästgården Tunäs.
På bilden ser vi Lydia, Berith, KJ, Signe, Thord och Edvin.
Skräddaren Per Erik Larsson och hans hustru Anna Stina Larsdotter flyttade med sina barn till Bernstorp i Lännäs 1909. Bland barnen fanns Sofia som kom att gifta sig med Karl Johan i hans andra äktenskap 1928. Karl Johan flyttade i samband med giftermålet till Sofia i Bernstorp. De fick inga barn.
På bilden syns Sofia sittande vid sitt hem tillsammans med några av sina syskon.
I Kåsta Uppgård i Västra Vingåker föddes mormor Lydia 1910. Föräldrarna August Konrad Pettersson och Lydia Lovisa Andersson köpte gården och flyttade dit 1909 med sina tvillingflickor Elisabet (Lisa) och Margareta (Greta) född 1908. De hade tidigare tjänat som piga och dräng hos Erik Andersson i Stora Lundbyskog. Lyckan blev dock kortvarig när Lydia d.ä. dog en vecka efter mormors födelse. August flyttade ifrån Kåsta 1914.
Björnhult i Skedevi är en gammal släktgård där Lydias mor Lydia är född och uppvuxen tillsammans med sina föräldrar och syskonen Olga och Efraim. Gården har varit i släktens ägor i många generationer, den tidigast kända personen i rakt nedstigande led var Nils Persson född 1605. Lydias morfar och mormor, häradsdomare Anders Andersson och Anna Lovisa Larsdotter överlät senare gården till sonen Efraim Andersson. Än idag bor ättlingar till Efraim kvar på gården.
Till Stora Lundbyskog i Västra Vingåker kom mormor Lydia som 1-åring till fosterföräldrarna Erik Andersson och Sofia Pettersdotter. Här bodde hon fram till hon gifte sig 1933.
På bilden står Lydias fosterfar Erik, även kallad Erker, pigan Svea Björkman och Lydia.
Arthur arrenderade Nästorps handelsbod i Nästorp utanför Västra Vingåker under några år. Detta blev också Arthur och Lydia första gemensamma hem då de flyttade hit 1933 och bodde i samma fastighet. 1934 övertog de affären av den tidigare ägaren Oskar Ingvald. Här föddes också äldsta dottern Berith. De bodde här fram till 1941 då de flyttade till Vadsborg.
Vadsborg ligger i byn Vad, Västra Vingåker och som byggdes 1879. Systrarna Olsdotter, Karin och Ingrid var de första som bodde i huset. Vadsborg var navet i byn som i sin begynnelse inrymde både handelsbod och post. I det lilla huset till höger låg byns mejeri.
1941 flyttade Arthur och Lydia hit och övertog lanthandeln vilken de drev fram till sin pension 1971. I samband med att de flyttade in byggdes huset ut. 1986 flyttade de in till ett serviceboende i Vingåker men behöll sitt kära Vadsborg enda till 1996 då huset såldes.
I den lilla stugan i Nysäter, Hammar föddes Lisethe och hennes tre bröder. Hit hade August Johansson flyttat tillsammans med sin första hustru 1883. Då hon avled 1900 kom Lovisa till honom som hushållerska och ett år senare gifte de sig och fick sitt första barn Kalle. Här bodde familjen fram till 1914 då de inte längre hade möjlighet att försörja sig på August lilla pension. Kommunens socialhjälp bestod på den tiden av att auktionera ut allt familjen ägde och hade, inklusive den lilla stugan för att själva ta hand om pengarna och placera hela familjen på fattiggården i Gärdshyttan.
Vid Knalla Gruva i Zinkgruvan arbetade Lisethes far August som smed. Även hennes morfar Viktor Jansson arbetade där under en period som zinkgruvearbetare. Gruvan var en zink-, bly-, koppar- och silvergruva. Den fanns redan i början av 1800-talet. 1857 köpte det Belgiska företaget Vieille-Montagne gruvan. August arbetade där från 1883 fram till ca 1906 då han blev sjuk och fick en liten pension från bolaget.
Hammars Fattiggård, Gärdshyttan var ett kombinerat ålderdomshem och hem för idioter och sinnessjuka. Här bodde ett hundratal personer i blandade åldrar, alltifrån gamlingar och psykiskt sjuka till fattiga barnfamiljer. I Församlingsboken för åren 1911-1919 kan man se att personalen bestod av en föreståndare och en sjuksköterska. Till gården fanns också ett jordbruk knutet och där jobbade en rättare, ett antal jordbruksarbetare, ladugårdskarl och hästkörare. En gissning är att de anställdas fruar var behjälpliga i hushållsarbetet eftersom ingen kökspersonal finns antecknade i församlingsboken för dessa år. Till denna miljö kom Lisethe som 11-åring och bodde fram till 1920 då det inte längre var tilltåtet för kommunerna att låta barn bo på dylika institutioner. Alla omyndiga barn utackorderades istället till olika hem som fick betalt av kommunen för att ta hand om barnen, som ofta fick svåra förhållanden.
Vid vätterns norra strand, högt och vackert beläget, ligger Wasshammar. Hit kom Lisethe 1920, som 17-åring till sitt första riktiga arbete under några månader. Wasshammar var under åren 1920-1950 ett privat barnhem. Huset byggdes i jugendstil av Renée Wahlberg som fått tomten av sin svärfar. 1912 stod huset färdigt och han flyttade in tillsamamans med hustrun Herta Giöbel. Makarna separerade 1916 och sålde huset till herr Granath som startade ett vilohem och pensionat. 1950 såleds huset till Örebro läns landsting som bedrev ett vårdhem fram till 1986. Idag är huset mer känt som Vätterterassen, konferens och festvåningar.
Mitt i centala Askersund på Stora Bergsgatan 6 ligger detta lilla pittoreska hus som ligger i hörnet Stora Berggatan - Sjötullsgatan. Hit flyttade Lisethe tillsammans med sin mor och hyrde ett litet rum under några år i början av 1930-talet. Huset ägdes på den tiden av Emelie och Jenny Karlsson.
Sandbacken i Stora Björstorp utanför Askersund, omtalas i kyrkböckerna först 1854. Då flyttar den första torparen in. Det lilla torpet bestod av en liten farstu, två små rum i vardera änden av huset och ett litet kök i mitten. 1870 flyttade Svens farfar Karl Viktor Persson dit med hustru och äldsta sonen Albert samt sin mor, Carolina Nilsdotter. De får nio barn. Tre år efter att Karl dött, år 1900, återvänder sonen Albin till sitt barndomshem, nu med hustrun Emma Aronsdotter och nyfödda sonen Gottfrid. Kvar i torpet bor också Albins mor Sofia Albertina Ersdotter och två av hans syskon. Familjen flyttar 1902 till Nerkes Kil för att sedan återvända till Sandbacken 1905. Under åren i Sandbacken får Albin och Emma sju barn. Den 1/11 1915 går flyttlasset till Falltorpet under Bro gård, där ytterligare två barn föds.
I Sandbacken bosätter sig sedan Albins bror Johan Alexius med hustru och två pojkar.
Falltorpet under Bro gård utanför Askersund finns redan 1789 i den första kyrkboken från Askersunds landsförsamling. Ett torpkontakt upprättade mellan torparen och ägaren som hårt reglerade, mestadels, skyldigheter i arrendet. (se torpkontrakt under Bro gård nedan). Här ingick ett antal dagsverken för både kvinnor och män och ett reglerande av skyldigheter i att vårda ägorna samt ett försäkrande om ett gott leverne och uppförande framförallt gentemot ägaren.
Albin och Emma flyttade in på torpet i november 1915 med sina sex barn. Då var Sven 3,5 år. Här föddes senare Elin och Ingrid. Livet för en torpare bestod av hårt arbete med att bruka sin lilla jord, men också att utföra de dagsverken som ålades dem. 1925 dog Emma och Albin blev ensam med sina barn den yngsta bara 5 år gammal. Men livet gick vidare och han bodde kvar tillsammans med barnen Ivar och Linnea fram till 1945, då de flyttade in till Bäckliden i Askersund.
Bäckliden i Askersund lät Sven och Lisethe bygga då de gifte sig 1935. Sven hade fått möjlighet att köpa en tomt, bredvid sjukstugan, till ett bra pris av disponent Karl Nilsson på trikåfabriken. Huset bestod av två små lägenheter. På nedre plan i två rum och kök bodde familjen på fyra personer. Övervåningen som bestod av ett rum och kök hyrdes ut. Då Lisethe senare blev sjuk såldes huset ca 1962 och de flyttade till lägenheten på Rådmansgatan.
Bro Gård ligger stax utanför Askersund och bestod av 200 tunnland odlad mark, stora kärrmarker med bete för korna och lite skog. I mitten av 1930-talet bodde och arbetade sju familjer knutna till Bro Gård. Under gården, alldeles bredvid varandra inne i skogen, låg torpställena Falltorpet och Linneberg. I arrendet för torpen ingick ett antal dagsverken på Bro Gård. Olle Wijkström, son på gården har i sin bok "och fort gick det" skildrat en del av livet omkring gården.
På gården fanns en ladugård, lador, stall, svinstia, dagsverksstuga, vedbodar, magasin, brygghus, två utedass och en isdös. I bygghuset flåddes grisarna efter slakt. Där hängdes de väldiga kropparna upp i bakbenen med taljor i taket.
På våren skulle dyngan ut från ladugård, svinstia och stall. Den kördes ut i gödselbottnar för att spridas på de åkrar som låg i träda. En stod i gödselstacken och lyfte koskit från morgon till kväll. Två körde gödselbottnarna. En stod på gärdet och spridde.
Höet skull in före midsommar och rågen innan höstregnet kom. Höstplöjningen skedde med parhästar. Det tog några veckor för tre karlar och sex hästar att plöja gärdena.
Vid femtiden varje morgon mjölkade pigorna korna för att med häst och vagn, få iväg 200 liter mjölk i tid till mejeriet i Askersund. Att fara in med mjölken och träffa gubbar från andra gårdar var ett åtråvärt jobb.
Höskörden var kanske den festligaste händelsen. Då hade somaren bara börjat. Alla deltog. Några lastade det doftande höet från hässjorna. Ivar och Friden for i skytteltrafik med sina skrindor mellan gärdena och höskullen. En tog emot och inne på höskullen hoppade gårdens barn omkring i höet. Klockan sju varje morgon samlades alla vid dagsverksstugan för dagens arbete, som fortgick till klockan halv sju på kvällen.
Förmiddagens 10-kaffe dracks vid någon blommande dikeskant och Friden tände sin pipa. Dagens huvudmål, middagen, åts inomhus klockan tolv. Kvällsvarden kom direkt efter arbetsdagens slut klockan halv sju.
På lördagseftermiddagarna fick folk och hästar ledigt redan klockan tre. Ledigheten började med att släppa hästarna i vall nere i kärret.
Ishämtning hörde till de återkommande vinterhändelserna. Isen hämtades från en liten tjärn i skogen, Igelsjön. Då sågade man fyrkantiga isflak som lastades på kälkvagnar och kördes ner till isdösen. Där stod Friden, som var tekniskt lagd, och la med viktig min in iskuberna i fina mönster, som han täckte med sågspån. Hela sommaren hämtades sedan is in till skafferiet för att hålla mjölken kall.
Så här såg ett torpkontrakt ut vid Bro gård 1905.
Torpkontrakt
Torpet Bro Soldattorp på Bro hemmans ägor och Karl Wijkströms underlydande upplåtes till brukning åt förre soldaten Johan Albert att från den 14/3 1905 bruka och begagna emot det att han:
1. Åkern väl häfdar och med fullt fredbar gärdesgård torpgränserna håller.
2. Skogen ej annorledes än efter utsyning och till sparsammaste husbehof använder, och åligger det torparen att densamma för andras tillgrepp noga vårda, dvs. all åverkan äfven som oloflig jakt å densamma genast gifva tillkänna, samt till vedbrand först och främst hämta ris, lägor och torrt samt i synnerhet spara ung och frisk skog.
3. Allt afsalu eller byte af skogsprodukter, hö, halm, gödsel, löf eller näfver, under hvad sken eller förevändning som helst, varder brukaren förbjudet vid ansvar att från torpet utan fardag genast afflytta.
4. I skatt årligen utgör 45 stycken fullgoda sommarmansdagsverken, samt dessutom betjänar vid kvinsdagsverken o överdagsverken efter bud. I betalning för hvad som sålunda göres utöfver den bestämda skatten erhålles sommartiden för ett mansdagsverke 2.00 k:r och för ett kvinsdagsverke 1.00 K:r. Vintertiden 1.50 K:r för såväl mans- som kvinsdagsverken. Allt arbete skall villigt och omsorgsfullt förrättas på egen kost, med egen handredskap och fullt arbetsföra och dugliga personer. Under hö och sädesbergningen äro arbetarna förbundna att då så påkallas arbete utöfver den vanliga tiden mot 15 öre per timma lika för mans- och kvins. Utgöres ej skattdagverkena ersättes desamma med 1.50 K:r per dagsverke.
5. Torparen och på hans ansvar, hans husfolk åligga ett ärligt, nyktert, troget och höfligt uppförande i första rummet emot ägaren eller den i hans stad och ställe satt är. Den häremot tryter emottages ej i arbete vid gården.
6. Såsom säkerhet för det förlag, som ägaren kan komma att till brukaren lämna, så och för brist i byggnad, häfd eller afgälder har ägaren rättighet att till godtgörelse när han så nödigt finner sätta sig i besittning af den å torpet växande och inbergade grödan af hvad namn och beskaffenhet den vara så, och hvilken således icke, emot ägarens medgifvande under någon förevändning, hvarken kan till annan förpantas eller torpet fråntaga eller för brukarens andra skulder i mät tagas.
7. Å all iråkande skuld eller egande fordran hos ägaren beräknas ömsesidigt 5 % årligen.
8. Hos torparen får icke utan egarens tillåtelse annan person hysas eller mantalsskrifvas än den som där åtnjuter kost och lön, lika så varder det torparen förbjudet att intaga främmande kreatur till betning å egarens skogar.
9. Vid sista brukning brukningsårets början öfverlämnas minst 1/8 del av jordarealen till efterträdaren, för att om denna så önskar använda till träda samt dessutom efter skördetiden så stor areal som tillträdaren med råg bestå, jämte den vid torpet befintlig gödseln. Minst 1/3 av torpets jord skall årligen utgöras af vall.
10. All för torpets skötande behöflig körhjälp erhåller torparen af egaren mot en betalning af 2.50 K:r per par och dag.
11. Uppsägning och fardag förverkas av torparen genom bevisliga förbrytelser, uppenbar olydnad eller vanmakt att lägenheten rätterligen sköta och afgälderna utgöra.Källa: Lantmäteriet, Historiska Kartor.
